En helt vanlig webbutik fick mig att titta närmare – och resultatet visar hur lätt det är att missa juridiken bakom e-handeln.
För en tid sedan träffade jag två företagare som driver en mindre svensk e-handel. Vi började prata företagande och jag berättade om min egen resa som e-handlare och att jag idag arbetar med juridik, bland annat med frågor som rör e-handel och konsumenträtt.
Samtalet kom ganska snart in på just e-handelsjuridik.
Reaktionen var ungefär den jag mött många gånger tidigare: Finns det verkligen så mycket juridik att tänka på när man driver en webbutik?
Det fick mig att fundera.
Företagarna använde Shopify och hade utgått från att när man använder en etablerad e-handelsplattform får man också en webbutik som i princip uppfyller de juridiska krav som ställs.
Det låter kanske inte som ett orimligt antagande.
Men det stämmer inte.
Shopify ger dig tekniken – ansvaret ligger fortfarande hos dig
Plattformar som Shopify gör det möjligt att relativt snabbt bygga upp en professionell webbutik. Produktsidor, varukorg, checkout, betalningar och olika funktioner finns redan på plats.
Men en fungerande teknisk lösning är inte samma sak som en juridiskt korrekt webbutik.
Shopify är själva tydliga med detta. Den som använder plattformen ansvarar för att verksamheten följer de lagar som gäller där företaget och dess kunder finns. Shopify erbjuder bland annat verktyg och mallar för policyer, men det är fortfarande företagaren som ansvarar för att informationen och villkoren är korrekta för den egna verksamheten.
Och för en svensk webbutik som säljer till konsumenter är det en hel del att hålla reda på.
Distansavtalslagen ställer exempelvis krav på vilken information konsumenten ska få innan ett köp genomförs. Det gäller bland annat företagets kontaktuppgifter, pris och betalningsvillkor, leveransvillkor, ångerrätt och reklamationsrätt. Informationen ska dessutom lämnas klart och begripligt.
Jag gjorde en enkel kontroll – och hittade betydligt mer än väntat
Efter vårt samtal blev jag nyfiken.
Hur såg det egentligen ut i praktiken?
Jag gjorde därför en översiktlig juridisk genomgång av webbutiken utifrån några av de krav som gäller när företag säljer varor till konsumenter på nätet.
Jag kommer naturligtvis inte att identifiera företaget här. Syftet är inte att peka ut en enskild e-handlare. Tvärtom tror jag att den här butiken är ganska representativ för ett problem som kan finnas hos många mindre och medelstora e-handlare.
Resultatet blev intressant.
Jag hittade bland annat:
- bristande eller svårtillgängliga företagsuppgifter,
- avsaknad av tydliga och fullständiga köpvillkor,
- otillräcklig information om reklamationsrätten,
- problem med informationen om ångerrätt,
- motstridiga uppgifter om fraktkostnader,
- reapriser där informationen om tidigare pris behövde ses över,
- produktinformation som på vissa ställen verkade ha kopierats från helt andra produkter,
- brister i informationen om personuppgiftsbehandling,
- och frågor kring hur cookie-samtycket var utformat.
Dessutom saknades, såvitt jag kunde se, den särskilda ångerfunktion som sedan den 19 juni 2026 ska finnas på webbplatsen när ett avtal ingås där och konsumenten har lagstadgad ångerrätt. Funktionen ska vara lätt att hitta och finnas tillgänglig under ångerfristen.
Det handlade alltså inte om någon enstaka formulering längst ner i ett köpvillkor.
Det fanns brister inom flera olika delar av kundresan.
Cookie-rutan blev ett tydligt exempel
Ett särskilt intressant exempel var webbplatsens cookiehantering.
När cookieinställningarna öppnades presenterades informationen endast på engelska, trots att det handlade om en svensk webbutik riktad till svenska konsumenter.
Men det var inte det mest intressanta.
I inställningarna var kategorierna för marknadsföring och analys redan förkryssade.
Det är problematiskt eftersom samtycke till icke nödvändiga cookies ska lämnas genom ett aktivt val. PTS anger uttryckligen att förkryssade val inte är tillåtna – användaren ska inte behöva avmarkera cookies för att säga nej.
Det är ett bra exempel på varför en färdig funktion från en e-handelsplattform eller ett tillägg inte automatiskt innebär att företagets användning av funktionen uppfyller lagens krav.
”Vi tillverkar först när kunden beställer” betyder inte automatiskt att ångerrätten försvinner
En annan intressant fråga gällde specialtillverkade produkter.
Webbutiken tillverkade flera produkter först efter att kunden lagt sin beställning och villkoren gav intrycket av att sådana produkter därför inte kunde returneras.
Här finns en viktig juridisk skillnad.
Det finns ett undantag från ångerrätten för varor som tillverkats enligt konsumentens anvisningar eller som annars har fått en tydlig personlig prägel. Men att ett företag börjar tillverka en standardprodukt först efter att beställningen kommit in betyder inte i sig att ångerrätten försvinner.
En produkt med kundens eget namn, foto eller personliga utformning kan exempelvis omfattas av undantaget.
En standardprodukt som företaget normalt säljer till vem som helst är en annan sak – även om den råkar tillverkas först när beställningen kommer in.
Det är en liten språklig skillnad i köpvillkoren, men en ganska stor juridisk skillnad.
Och sedan har vi den klassiska ”rean”
Även prissättningen är ett område där det är lätt att göra fel.
Det räcker inte alltid att sätta ett tidigare ordinarie pris med ett streck över och skriva ”REA”.
Vid annonsering av en prissänkning finns särskilda regler om vilket tidigare pris som ska anges som jämförelsepris. Det gör att de automatiska funktionerna i en e-handelsplattform måste användas på rätt sätt utifrån svenska regler.
Återigen är alltså själva funktionen inte problemet.
Det avgörande är hur företagaren använder den.
En webbutik omfattas av betydligt mer juridik än många tror
Det här är kanske den viktigaste lärdomen från min lilla granskning.
När man startar en e-handel är det naturligt att fokusera på produkter, design, betalningar, frakt och marknadsföring.
Juridiken kommer ofta senare.
Men redan en ganska vanlig svensk webbutik kan behöva förhålla sig till bland annat distansavtalslagen, konsumentköplagen, e-handelslagen, marknadsföringslagen, prisinformationslagen, GDPR, reglerna om cookies och regler om produktsäkerhet.
Dessutom förändras reglerna. Ett aktuellt exempel är just den nya ångerfunktionen som gäller sedan den 19 juni 2026.
Det är därför inte särskilt märkligt att företagare missar saker.
Konsumentverket påpekar också att de konsumenträttsliga reglerna i stor utsträckning är tvingande. Ett företag kan alltså inte lösa problemet genom att skriva egna villkor som ger konsumenten sämre rättigheter än lagen.
Vem ansvarar då – Shopify eller e-handlaren?
Det korta svaret är:
E-handlaren.
Shopify kan ge dig en fantastisk teknisk grund för att driva en webbutik. Plattformen kan tillhandahålla funktioner, mallar och verktyg som hjälper dig på vägen.
Men Shopify känner inte automatiskt till hur just ditt företag arbetar, vilka produkter du säljer, vilka marknader du riktar dig mot, vilka personuppgifter du behandlar, vilka cookies och tredjepartstjänster du använder eller vilka undantag från ångerrätten som faktiskt är tillämpliga på dina produkter.
Det juridiska ansvaret går därför inte att ”hyra bort” tillsammans med e-handelsplattformen.
När granskade du din egen webbutik senast?
Mötet med de här företagarna fick mig därför att tänka på hur många webbutiker som kan se helt professionella ut på utsidan – samtidigt som det finns juridiska luckor under ytan.
Och ofta beror det förmodligen inte på att företagaren försöker göra fel.
Man vet helt enkelt inte vad man ska leta efter.
En bra fråga för dig som driver e-handel är därför inte bara:
Fungerar min webbutik?
Utan också:
Uppfyller min webbutik faktiskt de juridiska krav som gäller idag?
Behöver du hjälp?
Jag hjälper e-handelsföretag att
- Säkerställa juridiskt korrekta köpvillkor och integritetspolicy
- Granska marknadsföring och prisinformation
- Undvika tvister och tillsyn från myndigheter
- Skapa regelefterlevnad som bygger förtroende hos kunderna
Kontakta mig för juridisk rådgivning inom e-handel – innan problemen uppstår!
